Backers bröd är ett fint mathantverk!

Backers bröd bakas hantverksmässigt. Med de bästa ekologiska råvarorna och en noggrann produktion kan vi garantera en hög kvalitet. Vi använder förstås inte tillsatsämnen eller konserveringsmedel. Bagarnas yrkeskunnande och noggrannhet  är A och O för ett bra resultat.  Backers bröd är ett fint mathantverk! Vi tror på framtiden och är stolta över den kvalitet vi erbjuder.

Kom och njut av vår fina kaféutsikt

Backers Café och bageributik bjuder på en fantastiskt fin och avkopplande utsikt. Här kan du dricka gott kaffe, njuta av en god bulle och blicka ut över ängar och åkrar.

Ni hittar oss på Borgbyvägen 2 i Bollstad. Ni kör mot Fiskars och ungefär 2,5km innan Fiskars ser ni en skylt in till Backers.

VÄLKOMNA!

Olle på Backers

Idag presenter vi Olle som tillsammans med sin fru Diana driver Backers bageri. Precis som sina bröder Anders och Hencko växte Olle upp på gården Backers i Snappertuna och där lades grunden till bageriet. Olle berättar om sin far som bakade bröd och byggde en egen bakmaskin. Genom sin pappa fick Olle som barn se bröd komma till, från ax till limpa. 

På Backers bageri är det Olle som håller koll på kvaliteten och han följer mycket noggrant med hela tillverkningsprocessen. Det handlar om god kvalitet på råvaror och om små minuter och gram. Han är stenhård med kvaliteten på Backers bröd.

För Olle är bagaryrket ett hantverksyrke och just därför tycker han att det känns särskilt bra att flytta bageriet så nära konstnärerna i Fiskars. ”Vi skapar på bageriet, varje dag, precis som konstnärerna i Fiskars”, säger han.

På bilden ser ni Olle på sin åker i Backers!

1. Vilka är dina viktigaste uppgifter på Backers bageri?

Hur ska jag svara på det där. Jag känner mig som en sån som springer hit och dit och försöker se i förväg att allt går som det ska. Den här värmen som är nu är en utmaning när degarna ska vara så kalla som möjligt.

Men min viktigaste uppgift är att baka brödet. Att kolla recepten. Och när det är så här varmt anpassa dem. När det är varmt och fuktigt i luften måste vi har mer mjöl och mindre jäst i degarna. Det behövs inte alltid men vita degar kan behöva mer mjöl eller mindre vatten.

En viktig uppgift jag också har är att se till att alla mår bra och att jag löser problem som kommer emot.  

2. Vad är roligast med att jobba på Backers?

Det är nog det här helt enkelt med omväxlingen. Det blir aldrig tråkigt.  Alla moment är så omväxlande. Sen när du jobbar med levande jäst, det är inte så där bara. Jästen kan bete sig olika varje dag. Det är spännande. Att se hur man klarar det. Särskilt på sommaren när det är varmt och det jäser snabbare än annars. Då måste man vara på hugget, hela tiden. Ha koll på jäsrummet.

3. När kan du tycka att det smakar lite trä att jobba här?

Jaa-a det hördu, det är när det är vinter och riktigt kallt. När man kommer till bageriet och det är 13 grader i bageriet, det är mörkt, det är mycket snö. Man undrar om bilarna ska starta. Det är nog lite för spännande när det är 25 grader kallt ute. Då blir det nästan obehagligt. Det har inte varit många såna vintrar men det tär nog på allting när det blir så. Men i Bollstad ska det blir mer jämn temperatur. Där finns golvvärme. Det blir mer behagligt. 

4. Om du var tvungen att för resten av ditt liv leva på endast en produkt i Backers sortiment, vilken skulle du då välja?

Håhå, jag är ju den som varierar lite. Men nu för tillfället har jag Fullkornssemlan som min favorit. Den är lite söt och med lite smör och ost på är det super. Då känner man att man får något ordentligt i sig. Fullkornssemlan är lite speciell på det viset att det receptet tog jag fram i Skultuna för 30 år sedan, det är mitt första recept. Men den har hängt med och är vår mest sålda semla. Den passar bra som frukost när man behöver något ordentligt, hastigt. Jag äter den med smör bara men om det finns gräddost äter jag helst med det. Då behövs inget smör.

5. Vilket är ditt bästa Backersminne?

Det finns många minnen…  Farsan (Hilding Lindholm 1921-2010) tyckte ju om att baka men han ville inte knåda för hand så han for och köpte en borrmaskin. Sen lagade han en degkrok  och en ställning till den och använde borrmaskinen mest till bakning. Då var jag tio år, eller något sånt, och funderade att hur ska det här gå. Borrmaskinen var dyr minns jag. När jag tänker på det nu, så kan det här faktiskt ha inspirerat mig, att se hur degen kom till. Så det var inte så långsökt för mig att bli bagare. 

På hösten var man med till kvarnen, när man hade tröskat. Då for man på morgonen tidigt och var där hela dagen och malade. Man stod i kö. När man for hem satt man på säckarna och tittade upp på stjärnorna. Inte vet jag hur jag orkade var där hela dagen. Men det var spännande och gobbarna talade under tiden. Pappa lagade både vete och graham. En del sålde han men det mesta höll han själv för att kunna baka hela vintern.

Efter nian (i skolan) kom jag inte in på kockskolan. Jag var besviken men mamma sa att ”Ta lugnt bara, det ordnar sig”. Någon dag senare sökte Danskins (bageriet ”Danskt bröd”) i Karis bagarlärling. ”Nå! Nu ringer du”, sa mamma och jag undrade hur jag skulle våga. Men det gick bra.

Karl ”Kalle” Bilenberg (1923-1998), eller Danskin, som bageriägaren också kallades, var en jättebra arbetsgivare. Han såg potentialen i mig. Direkt. Jag hade svårt att förstå vad han sa, för han talade ju danska. Men jag fick komma på jobb. Jag var dit i början på veckan och på söndag klockan två skulle jag börja jobba.

Jag blev helt chockad jag. Vara på jobb en söndag?! Inte kände jag nån annan som jobbade på söndagarna jag. De andra kompisarna jobbade från måndag till fredag.

I många månader var det bestämt med några kompisar att vi skulle på fest till Ingå just den där lördagen innan jag började på Danskin. Vi for dit med mopo men sen sa jag att nu måste jag fara hem. Det var ju min första arbetsdag i livet på söndagen.

 Någon trampade på mina glasögon där på festen så jag kom på jobb med två sprickor i ena glaset. Vilket intryck va’!

 Det första vi bakade var surbröd.

 Kalle var en superkonditor. Och han var som min andra farsa. När man var unger och vilder. Han var en sån som fick ner en på jorden. Han lugnade ner stämningen när man blev stressad.

 Någon vecka innan Kalle gick bort kom han förbi bageriet. Han ville ha sylt. Då sa han också att jag skulle få alla hans (recept- och bak)böcker men det hann vi aldrig med. Lördagen då han begravdes bakade vi ännu på lördagarna men jag hann till begravningen. Kalle satte märke i mig.

 Men när jag började på Danskin, då slutade pappa baka. För min lärlingslön tog jag hem bröd. Det var min hyra hemma. Så pappa bakade väl nog för att det var roligt men ändå mest för att det behövdes bröd hemma kanske.

 Jag hade 500 mk i bruttolön. Jag tog hem bröd för 150 mk i månaden. Jag behövde inte pengar till nåt annat än bensin jag, till mopeden. Och till kalja. Och till lite kläder.

 Ibland for jag med traktorn. Om jag inte fick mopeden att starta. Jag var aldrig bra på att skruva på den. Och ska man vara på jobb kl.4.00, ombytt, så då måste man vara där.

 Ja, det finns många minnen men allt det här är ju grunden till att vi har startat bageriet och att det finns idag.

 6. Vad kommer Backersfolket tillföra i Fiskars?

Förhoppningsvis är vi bra för Pojo och Pojo bra för oss. Vi har fått så fin respons från Pojoborna. Så finns ju West Chark där. De lagar kött och vi lagar bröd. Och så känns det ju bra att vara nära Fiskars. Där finns hantverkare och konstnärer.

På Backers sysslar vi också med hantverk. Brödet är ett hantverk. Vi skapar på bageriet, varje dag, precis som konstnärerna i Fiskars. Det tycker jag. När man läser om musiker och konstnärer, vill de bli bättre. Man blir aldrig nöjd, man vill utvecklas. Och det är samma för oss. Jag går alltid och grunnar på ett nytt recept.